jag menade verkligen det, när jag sa att jag behöver tid för att smälta resan, och att jag inte tror på att tvinga fram en konstlad glädje över att vara 'hemma' igen, ifall att den riktiga glädjen inte finns då.
igår, sista juni, kändes det inte längre som en enda stor kopp ljummet té att vara tillbaka i Finland och Öbotten.
i ett tomt hus sjöng jag och missade Ernst i TV4, pågrund av att jag lokade min färskplockade rabarber till en saft.
När min hund denna morgon för 4:e gången försökte väcka mig, steg jag slutligen opp till +23 C i skuggan, redan halv tio.
Idag är det den första juli, och ikväll kommer mina skojiga människor hit på sommarchill och kalas.
Gillar hemmaläget i det tomma huset.
Nu ska Theo&jag ta en promenad.
Paz.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar