jag gråter i mitt stilla sinne över hur förskräckligt min Tokai låter. stackarn har haft bättre dagar.
som tur va har jag en snäll storebror som hjälper, så snart kan jag inte skylla på gitarren längre ifall det låter hemskt.
bra så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar