alla tankar övertankade

hörni,
det är ju iskallt här
och mörkt.
jag ser inte vad som finns på andra sidan om mitt fönsterglaset längre.
och klockan blev nyss halv sju.

inga gatulampor är på.
inget hav brusar och överröstar billjuden.
det finns förresten inga billjud nu, ser inte till några bilar alls,
och det går inga människor efter gatan.

det är mörkt, kallt, tomt och när det var ljust idag mitt på dagen konstaterade jag:
hela landskapet är grått.
löven på träden har fallit och ligger grå-bruna på marken,
asfalten och de gropiga grusvägarna är gråa,
pappersfabriken hostar ut stora gråa moln över himlen som ser ut som bakändan på en enda stor elefant, ogenomtränglig för solen.

såhär är det i åtminstone 5 månader nu.
eller just ja,
snön och isen. då blir det betydligt kallare.

stå ut. sista hösten i finland. sista hösten i finland. sista hösten i finland.
sista hösten i finland på ett bra tag för mig.
säg vad ni vill, jag lyssnar gärna och med båda öronen, uppriktigt uppskattande, och jag är mer än medveten själv om för och nackdelar, perspektiv på saker och annorlunda värderingar,
men jag jagar alltid variation och lever i sökandet. bort och iväg, se mera. snarast.

tills dess:
jag tänder doftljus och låter de brinna ut. och tänder nya,
jag bakar ett favoritbröd, dricker kaffe med varmmjölk, grönt tè,
breder mina kardemumma skorpor,
cyklar i motvind efter mitt första, alldeles egna körkort och stryker över det där det ligger i handen, (får även rost på mina jeans och konstaterar åter hur obekväma de egentligen är jämfört med mjuka, tunna tyger och bikinin, flipflops och stora tröjor att krypa ner i med solvarm hud från dagen som passerat.).
jag går i de få och ständigt minskande av dygnets ljusa timmar iväg på promenader med min uppskattande hund,
jag sover i min egna säng, men konstaterar att sängar egentligen bara är sängar.
jag uppskattar en tur till garnbutiken i staden med mamma som lovar att sticka en röd halsduk åt mig,
jag kommer överens med pappa om att jag ska jobba någon dag inom en snar framtid och ser i huvudet hur kontot sakta men säkert åter fylls inför våren.

"accept diversity" lyder en mening på ett armband jag fick när jag fyllde myndig i början av sommaren, och jag önskar att alla skulle ta till sig och reflektera över vad den egentligen säger.
acceptera och uppskatta det som är fint med variationer människor, djur, känslor, tankar och klimat emellan.
ja, jag tycker det mörka halvåret här suger lika mycket varje år,
men väljer att så mycket och ofta som möjligt vända det till något positivt istället.
nu lyssnar jag på Pearl Jam. det första jag lade i örnen i bussen påväg från Vanda flygfält när vi återvände från Portugal till Finland i lördagsnatt. för att jag vet hur det känns och för att det är som det är nu.


eventuell vinstchans till en pokal i flummande. yrar allt bra mycket,
men sådär ser huvudet ut inuti i stunden.
ska göra modersmåls läxan nu. för att jag måste.



igår & idag har flera hört av sig iochmed hemkomsten.
jag blir så glad.
tack & ta hand om er och era nära och fina,
ni och dom förtjänar det.

paz.