just nu känns det aldrig som om jag kommer kunna springa på brännhet asfalt med mina nya VANS.
jag sneglar längtansfullt åt deras håll varje kväll fören jag släcker lampan,
där de ligger kvar i sin skolåda.
håll ut.
det är länge kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar