fredag 3 september 2010

Veckans bästa dag;

ÄNTLIGEN fredag! ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN!
(The Cure's "Friday I'm In Love" ljuder ur högtalarna. den har på något sätt en lite sorgsen feelis. kan bara inte riktigt sätta fingret på vad det är. något med melodin tror jag. sen får den mig även att tänka på Friends-seriens signaturlåt. ...alla antecknar föregående meningar!)

fredagens öppning blev inte direkt sådär jätte fantastisk,
när jag 05:22 imorse, väcktes av Theos trampdynor på min arm. ...och sedan igen, 1h senare.
då mitt alarm sist och slutligen ringde 06:40, försökte han vara duktig och "ge tass" åt mig. dessvärre råkade jag fortfarande befinna mig i liggande position, och hans tass landade med en fet duns i mitt ansikte. det tog fruktansvärt sjukt, och jag var därmed vaken.
morgonen fortsatte med att jag i vanlig ordning, -efter att ha släpat min inte allt för lätta hardcase med gitarren i till busshållplatsen, missade bussen. jag gick hem igen, packade ner gitarren i ett fodral för en ackustisk gitarr (som man kan ha på ryggen), hoppade på cykeln, cyklade i extrem motvind till skolan, och anlände till konstlektionen 25 minuter försent. tur att konstläraren är en shysst dam!

skoldagen löpte smärtfritt förbi, och den första bandlektionen ägde rum efter att skoldagen var avslutad. jag är så otroligt glad och tacksam för att jag får börja spela med det bandet jag får börja spela med! dom är superduktiga och nu är jag ännu mer taggad! (snart sticks jag seriöst, har så galet mycket inspiration och motivation så det är helt crazy)
efter bandövningen pressades min cykel in i bakluckan på J's Volvo, jag fick skjuts hem och slapp därmed att cykla i det extrema blåsvädret. snelt som tusan!

syster T och S stack och handla till stan, och jag fick privat hemkörning av diverse matvaror. snelt som tusan igen!
kvällen har bjudit på pizza med parmaskinka, pesto, mozarella, tomat och paprika och lite förstklassig progg musik.
klockan är snart 23, och jag är trött som ett barn.
imorgon är det lördag, och jag ämnar sova precis så länge som det behövs. hoppas bara inte Theo har andra planer...

PEACE OUT,
livet är en fest,
ett kalas,
ett party!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar